Funderar på varför jag inte minns mycket om min barndom, undrar jag bara glömt det eller om jag blockerar ut minnena eller att jag inte vill minnas. Har väldigt länge varit kluven mellan 2 familjer eller mer rättare sagt 3 personer min mamma, pappa och hans ex. Alla säger att dom har "ljugit för att inte såra mig" från saker som antagligen den ena eller andra har gjort.
Vet att jag inte en så rolig uppväxt så mycket minns jag. Vet även att jag bodde hos pappa mesta tiden av mina första 10-12 år. År 2001 ändrades mycket min pappa fick en till unge med han sambo och jag va inte längre nummer 1. BUHu tänker väll ni då det är väll som varje familj. Sant det är det men det blev värre för mig. Min pappa ändrades han va blev "kall" han va inte längre den jag växte upp med. Sen kom en till unge och en till. Vid detta laget va jag inte längre en av familjen. Jag vart så fel och så orettvist behandlad på så många sätt. Till slut så hade jag fått nog så jag bestämde mig att flytta till mamma. Pappa vakna tydligen till då och ville inte att jag skulle flytta men jag ville inte tillbaka till "hans familj" så ja flytta med mamma till Askersund.
Jag åkte ner till pappa på helgerna för jag ville fortfarande vara med min pappa och jag ville att han skulle komma tillbaka till sitt rätta ja.

De blev inte så allt blev bara värre. Jag vart ignonerad av dom alla när jag var där så känndes det som dom inte ville ha mig där. Jag blev arg började göra uppror mot dom va rebellisk för att dom skulle märka mig att jag med fanns. Men utan resultat igen.

Jag åkte inte till pappa på ett helt år efter det svara inte när han ringde, ja kom på ursäkt efter ursäkt att jag inte kunde komma ner tills jag sa att jag inte ville komma ner. Pappa och hans fru skilde sig efter ett tag och flytta isär. Jag åkte ner ibland för trodde det skulle vara lättare nu men va så skummt. Hans och min relation va trasig. Hade inte kramat min pappa eller sagt att jag älskar honom på ett år. Vet en gång när jag var hos han och vi hade det väldigt roligt faktiskt han hade börjat bli lite mer som sig själv, när jag skulle åka hem koncern där konstiga pinsamma stämningen i hallen när vi skulle säga hejdå. Fick nog då släppte min väska och krama honom hårt och sa att jag älskade honom och att jag har saknat honom. Han sa att han älskade mig med och att han va glad att jag ville börja att vara hos honom igen. Märkte på han att han fick tårar i ögonen så ja krama han en gång till och åkte sedan. Ha berättade sedan att han hade börjat gråta. Jag börja komma dit fler gånger och varje gång så bröts den jobbiga muren/fasen vi hade tills det va bra. Detta var för ca 3-4 år sen nu och jag är hos min pappa nästan varannan helg eller lov och andra tillfällen. Vi vet att vi inte har världens bästa relation till varandra men vi gör allt för att bättra den och just nu känns det bra dom senaste med åren har varit dom roligaste åren jag haft.

Detta minns jag men men jag vet att det har hänt så mycket annat i min barndom som både va bra och dåligt men jag tror ja omedvetet har valt att inte minnas dom.
Det är en anledning till att jag är kluven mella dessa personer. Alla har sin egen saning och lögn men jag vet inte vem jag ska tro för jag minns inte längre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är inte riktigt som de ska vara nu och det har det inte varit på flera veckor. har fått ny medicin för min koncentration men med ny medicin innebär nya sidoeffekter. några av dom är att man inte har någon hunger eller aptit, jag brukade ...

Ja jag har nog förändrats ganska mycket dom senaste åren. Vissa saker är bra och vissa inte så bra. Jag har blivit mer självsäker i mig själv och vågar säga till när jag tycker något är fel eller att jag tycker anurlunda. Något negativt är att jag ha...

Tror jag nått min gräns med saker jag orkar. Ligger i soffan och bara gråter och mår dåligt. Jag är nog ganska orolig och stressad märker det för jag blir sjuk när jag är det. Trodde man skulle kunna få vila upp sig på lovet men det verkar inte v...

Julen är nog ett utav det värsta jag vet. Firar inte det längre som alla andra kanske gör, som liten va jag splittrad mellan 3 familjer, mammas, pappas och hans frus familj. Mammas familj vill inte veta av oss så vi firar inte med dom. Så julen med m...

Bättre att ha sina vänner framför en så slipper man oroa sig att dom ska hugga en i ryggen. Vissa tillfällen orkar man inte längre hålla god min när man är med dom man gillar. Anstränger mig inte lägre att försöka behålla vänner. Jag har mina när...